Synonymer till skynke
Exempelmeningar
- Hon drog för skynket så att solen inte skulle blända henne.
- Under dukningen hängde ett vitt skynke över den gamla spegeln.
- I kyrkan skyddades altaret av ett tungt skynke i mörkt sammet.
Varifrån kommer skynke?
skynke, 1755 i betyd. 'flik' som botan. term.; ej hos Sahlstedt 1773, men hos Weste 1807, fast där betecknat som vard., i litteraturen vanligt först på 1800-t.; av urnord. *skunkia-, avledn. av sv. dial. skunk, överrock, ä. da.: ett slags rock, jfr *skunka i fsv. skunku-falz maper, frigiven träl (med syftning på ceremonierna vid frigivningen, jfr ty. mantelkind; Wadstein NTfF 3 R 4: 22). Avljudsform till isl. skikkja, mantel, av urnord. *skinkiön (jfr Kock Ark. 4: 170 med litter.), besl. med ags. scincing, cappa, chlamys (jfr Falk Awn. Kleiderk. s. 178). Väl ytterst till roten i sv. dial. skunk, böjning el. krökning, isl. skukka('t), rynka, fåll, sv. dial. skokka, sköte, förkläde, o. besl. med skänk, skinka, skänka. Alltså egentl.: plagg, som faller i veck el. dyl. Annorlunda Falk Awn. Kleiderk. s. 178: till en nasalerad form av roten i ags. sciccel, sciccing, kappa o. d., isl. skekill, snibb, fhty. scacho, landtunga m. m.; alltså egentl.: något framstickande 1. dyl. Härför kunde tala: sv. dial. skänk, takskägg, skjul o. d., no. skukk, loft, stor hylla, som dock möjl. böra skiljas från skynke. I alla händelser i enskildheter etymologiskt rätt oklara ordgrupper, vilka, om de till ursprunget böra skiljas, dock påverkat varandra.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.