Synonymer till skarn
Ordlistorna anger inga synonymer för skarn.
Varifrån kommer skarn?
skarn (nu egentligen poet., högtidl. och bibi.) = fornsvenska, isländska, danska - medellågtyska scharn, anglosaxiska scearn, av germanska Askarna- n., träck, smuts; besläktat med grekiska skor n. detsamma (ge-nit, skatos av *sknlos; jämför likabetydande cdkrt, genitiv caknds), sanskrit avaskara-, exkrementer, och, med d-utvidgning, latin muscerda (av musscerda), råttsmuts, fornslaviska skaredii, smutsig, och så vidare, till indoeuropeiska roten sker, avskilja, skära, i skära, alltså egentligen: det avskilda, liksom det avlägset besläktade latin excrementiim (se ex-krement); jämför med samma grundbetydelse skita. Även i betydelsen 'sköka' och dylikt, till exempel Bellman: 'Jag har då friat det lid'liga skarnet' Fredm. ep. nr 35; jämför det (trots Berneker med flera) väl besläktade latin scortum i samma betydelse, där dock antagligen betyd.-utvecklingen är en helt annan (i latin utgående från betydelsen 'hud, skinn'; jämför latin pellicula = spanska pclleja, sköka, till latin pellis, fäll, tyska huren-balg, fell, isländska kvennskinn). I äldre nysvenska var skarn betydl. vanligare än nu och användes i en mängd sammans., där vi nu begagna smuts-, såsom skarnfluga, -fläck, -grop, -hus (avträde), -ränna, -puss,-säck, -vatten med flera; jämför dialektalt skarr-borre och så vidare, tordyvel, under detta senare ord.
Hellquists originaltext med förkortningar
skarn (nu egentl. poet., högtidl. o. bibi.) = fsv., isl., da. - mlty. scharn, ags. scearn, av germ. Askarna- n., träck, smuts; besl. med grek. skor n. ds. (ge-nit, skatos av *sknlos; jfr likabetyd. cdkrt, genit. caknds), sanskr. avaskara-, exkrementer, o., med d-utvidgning, lat. muscerda (av musscerda), råttsmuts, fslav. skaredii, smutsig, osv., till ie. roten sker, avskilja, skära, i skära, alltså egentl.: det avskilda, liksom det avlägset besläktade lat. excrementiim (se ex-krement); jfr med samma grundbetyd. skita. Även i betyd. 'sköka' o. d., t. ex. Bellman: 'Jag har då friat det lid'liga skarnet' Fredm. ep. nr 35; jfr det (trots Berneker m. fl.) väl besläktade lat. scortum i samma betyd., där dock antagl. betyd.-utvecklingen är en helt annan (i lat. utgående från betyd. 'hud, skinn'; jfr lat. pellicula = span. pclleja, sköka, till lat. pellis, fäll, ty. huren-balg, fell, isl. kvennskinn). I ä. nsv. var skarn betydl. vanligare än nu o. användes i en mängd sammans., där vi nu begagna smuts-, såsom skarnfluga, -fläck, -grop, -hus (avträde), -ränna, -puss,-säck, -vatten m. fl.; jfr dial. skarr-borre osv., tordyvel, under detta senare ord.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skarn i Dalins ordbok 1850
skarn, n. 5. (föråldr.)
- Smuts, orenlighet. Se äfv. Ljusskarn.
- (fig.) Utskott, vrak.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.