Person som ropar; auktionsutropare; anhängare av en viss pietistisk sekt i Västergötland, Småland och Närke på 1830- och 1840-talen; tratt som förstärker talet. Källa: svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Böjning av ropare som substantiv: ropare (singular obestämd), roparen (singular bestämd), ropare (plural obestämd), roparna (plural bestämd).

Substantiv, 6 bokstäver.

ropare

Person som ropar.
Auktionsutropare.
Anhängare av en viss pietistisk sekt i Västergötland, Småland och Närke på 1830- och 1840-talen.
Tratt som förstärker talet.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till ropare

Ordlistorna anger inga synonymer för ropare.

ropare i Dalins ordbok 1850

ropare, m. 5.

En, som ropar.
Ett slafs trumpetformig pjes, hvari man ropar, då man vill blifva hörd på långt afstånd.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Böjning av ropare

ropare som substantiv
singular obestämd	ropare
singular bestämd	roparen
plural obestämd	ropare
plural bestämd	roparna

Till korsordet och Wordfeud

Ordet ropare har 6 bokstäver och ger 10 poäng i Wordfeud utan bonusrutor. Synonymer med samma längd: inga i listan.

Fler ord med 6 bokstäver, som börjar på r.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”ropare: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/ropare/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad 18 oktober 2026.