Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver.

rem

Vad betyder rem?

Smal och tunn bit läder, textil eller plast som används för att binda fast, bära eller driva något; även en tunn slinga som överför rörelse mellan hjul i en maskin.

Synonymer till rem

Exempelmeningar

  • Hon knöt upp remmen på väskan och hängde den över axeln.
  • Kan du byta rem på klockan, den här har gått sönder?
  • Remmen på bilmotorn börjar bli sliten och behöver bytas.

Varifrån kommer rem?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

rem, fsv. re(e)m = da. rem, kanske, åtminstone till betyd., lån från mlty. rême(n) = f sax., fhfy. ríomo (ty. riemen), ags. réoma, av germ. *reuman-; f. ö. dunkelt. — Ett inhemskt nord. ord är det obesläktade isl., no. reim, isl. reima, östsv. dial. räima, rem, bälte, i avljudsförh. till isl., no. rim, spjäla, stång, sv. dial. rimme, remme, spjälverk, osv.; jfr finska lånordet rima, spjäla. — Möjl. har i sv. rem båda orden sammanfallit. Jfr Seip 2: 80 f. ävensom under remsa. — Skära breda remmar ur en annans hud (rygg), motsv. i da. o. ty.; med bilden hämtad från ett forntida kroppsstraff.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.