Synonymer till rönn
Ordlistorna anger inga synonymer för rönn.
Exempelmeningar
- Det står en stor rönn precis utanför vårt kök och på hösten lyser bären röda.
- Fåglarna brukar äta rönnbären när frosten har kommit.
- Vi planterade en liten rönn i trädgården förra sommaren.
rönn på engelska
mountain ash (trädet Sorbus aucuparia).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer rönn?
rönn, Franckenius 1659, men till exempel 1643 röön, i äldre nysvenska dessutom ofta runn, jämför fornsvenska röne m., isländska reynir, no.-da. rogn (en östnorsk form, av raun), norska dialektalt raun, gotländska rojn, danska røn; engelska roun, rowan från nordiska (*raun-). Av dessa äro de fornsvenska och isländska formerna avledda av en motsvarighet till norska raun och så vidare. Sv. rönn kan utgå från fornsvenska röne (jämför möjligen gom: fornsvenska gōme) eller motsvara gotländska rojn f. eller norska raun m.; dess nn har väl uppstått i sammans. rönnbär; vissa av de svenska dialekternas skiftande former visa hän på andra grundtyper; jämför Wigforss S. Halland folkm. s. 183 (med litteratur), Noreen V. språk 3: 236 med n. 1. Orden äro avledda av adjektiv röd, med syftning på framförallt bärens färg. Enligt K. F. Johansson Stud. tillegn. E. Tegnér s. 304 f. förutsätter isländska reynir (och fornsvenska röne, med sekundär deklinationsväxling) ett urnordiskt *rau(ð)nia-, ytterst ett urgermanska femininum *rauðiniō- (nom. *rauðinīz) = sanskrit *rōhiṇī (rōhaṇī), namn på en växt med samma magiska egenskaper som det heliga rönnträdet. (En rönnkvist har anträffats i den under vessla omnämnda trolldosan från Magiehøj, Danm., 1300-1100 före Kristus; Schnittger Fatab. 1912 s. 104). De primärare norska raun och så vidare ha väl egentligen betecknat frukten. De äro sura, sa' räven om rönnbären, med motsvarigheter i danska och tyska, efter Äsopi fabel om räven och druvorna.
Hellquists originaltext med förkortningar
rönn, Franckenius 1659, men t. ex. 1643 röön, i ä. nsv. dessutom ofta runn, jfr fsv. röne m., isl. reynir, no.-da. rogn (en östnorsk form, av raun), no. dial. raun, gotl. rojn, da. røn; eng. roun, rowan från nord. (*raun-). Av dessa äro de fsv. o. isl. formerna avledda av en motsvarighet till no. raun osv. Sv. rönn kan utgå från fsv. röne (jfr möjl. gom: fsv. gōme) el. motsvara gotl. rojn f. el. no. raun m.; dess nn har väl uppstått i sammans. rönnbär; vissa av de svenska dialekternas skiftande former visa hän på andra grundtyper; jfr Wigforss S. Hall. folkm. s. 183 (med litteratur), Noreen V. spr. 3: 236 med n. 1. Orden äro avledda av adj. röd, med syftning på framförallt bärens färg. Enl. K. F. Johansson Stud. tillegn. E. Tegnér s. 304 f. förutsätter isl. reynir (o. fsv. röne, med sekundär deklinationsväxling) ett urnord. *rau(ð)nia-, ytterst ett urgerm. fem. *rauðiniō- (nom. *rauðinīz) = sanskr. *rōhiṇī (rōhaṇī), namn på en växt med samma magiska egenskaper som det heliga rönnträdet. (En rönnkvist har anträffats i den under vessla omnämnda trolldosan från Magiehøj, Danm., 1300-1100 f. Kr.; Schnittger Fatab. 1912 s. 104). De primärare no. raun osv. ha väl egentl. betecknat frukten. De äro sura, sa' räven om rönnbären, med motsvarigheter i da. o. ty., efter Äsopi fabel om räven o. druvorna.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
rönn i Dalins ordbok 1850
rönn, f. 2.
- Allmänt kändt trädslag med stora hvita blomvippor och eldröda bär. Sorbus aucuparia.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.