I latinska ord ligger betoningen ofta på penultima.
Om penultima är lång får den betoningen.
penultima i Dalins ordbok 1850
penultima, f. 1. (gram.)
Näst den sita stafvelsen i ett ord.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord i SALDO som slutar med penultima och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.
Ordlex. ”penultima: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/penultima/
Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY); uttal ur Wiktionary (CC BY-SA). Betydelse och exempel skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .