Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

pöbel

Vad betyder pöbel?

En grupp människor som uppträder bråkigt, ohyfsat eller hänsynslöst; förr även de lägre samhällsklasserna i allmänhet.

Synonymer till pöbel

Motsatsord till pöbel

Exempelmeningar

  • Pöbeln samlades utanför huset och började kasta sten.
  • Han skrek som en pöbel när domaren dömde till straff.
  • Det var ingen idé att försöka resonera med pöbeln på torget.

Varifrån kommer pöbel?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

pöbel, 1678, stundom neutr., t. ex. 1707 (väl efter likbetyd. canaille neutr. = kanalje; jfr byke, pack osv.), förr även med -p- t. ex. 1709, 1727 = da. pöbel, från ty. pöbel (redan hos Luther, dock ej i nedsättande betyd.), från ffra. pueble (fra. peuple), av lat. populus, folk (se populär). — I ä. nsv. även med -v-, t. ex. Ekeblad 1652: pöffuele neutr., från äldre tyska former.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.