Hon var oförryckt övertygad om att planen skulle fungera.
Trots stormen stod huset oförryckt kvar.
Han behöll ett oförryckt lugn när alla andra blev oroliga.
oförryckt i Dalins ordbok 1850
oförryckt, a. 1.
Orörd, oflyttad; utan att förtryckas, flyttas, användas tillandra ändamål än de rätta. Summan skall oförryckt qvarstå ikassan.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.