ocker

Synonymer till ocker

Ordlistorna anger inga synonymer för ocker.

Varifrån kommer ocker?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

ocker, fsv. ok(k)er, uker, ränta, ocker; i den förra betyd. ännu i Bib. 1541 o. på 1600-t. = isl. okr ds., da. aager, numera blott: ocker, motsv. mlty. wôker, ränta, ocker, fhiy. wuochar, inkomst, vinst (ty. wucher, ocker, ränta, vinst), got. wôkrs, ocker. De nord. orden anses av Falk-Torp, Torp, Fischer m. fl. för lånade från mlty. med bortfall av w; vokalförkortningen skulle enl. de förra bero därpå, att de mlty. vokalerna i öppen stavelse äro halvlånga. Är ordet, såsom somliga antaga, inhemskt o. formellt identiskt med wôkrs osv., kan förkortningen förklaras av ställningen framför två konsonanter. Enl. H. Pedersen Ark. 24: 300 är ocker snarast inhemskt nordiskt med urspr. germ. u-, som står i samma avljudsförh. till wôkrs osv. som got. suts till germ. *swōtu-, -ia (= söt); jfr även Seip Låneordstud. 1: 80. — Germ. *wōkra- = det finska lånordet vuokra; till roten i vaka, växa, jfr med avs. på vokalen sanskr. vāja-, kraft. Grundbetydelsen har varit 'avkomst' el. 'tillväxt'; jfr isl. avǫxtr, ränta: växa, sanskr. vr̥ddi-, räntor: vardh, växa, ry. rostŭ: fslav. rastą, växer. — Betydelseutvecklingen från 'vinst, ränta' till 'ocker' sammanhänger med den katolska kyrkans förbud mot räntebetingelse; jfr lat. usura, räntor, men eng. usury, ocker. Ränteavkastning omtalas redan hos Hesiodos. Mot Tacitus' dock dunkla uppgift i Germ., att ränteväsen på hans tid varit okänt bland germanerna, talar det samgerm. ordet ocker; möjl. åsyftar han blott ockerräntor.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.