Ett språkljud som bildas med ett helt eller nästan helt stängt eller trångt luftrum i munnen, till exempel p, t, k, s eller f; används främst inom fonetik och fonologi.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.