Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1954, nivå A2.

norm

Vad betyder norm?

en allmänt accepterad regel eller mall för hur något bör vara eller göras; även det som är vanligt eller typiskt i ett sammanhang

Synonymer till norm

Motsatsord till norm

Exempelmeningar

  • Det är norm i den här branschen att ge en månads uppsägningstid.
  • Att hälsa när man möter folk är en social norm i Sverige.
  • Hans beteende låg långt utanför vad som räknas som norm på arbetsplatsen.

Varifrån kommer norm?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

norm, Schroderus 1635 = ty. (av mhty. norm(e) osv., av lat. norma, vinkelmått, rättesnöre, norm; f. ö. omstritt ursprung. Jfr abnorm, enorm. — Härtill: normal, som matem. term 1744, f. ö. vanligt först under 1800-talets senare hälft, ännu ej hos Weste 1807, men väl hos Dalin 1853 = ty., fra., av lat. normālis.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.