(lingvistik) Kasus som används för subjektet i en sats, grundform.
Som adjektiv
(lingvistik) Som har att göra med eller som liknar nominativ.
Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).
Uttal [ˈnʊmɪnaˌtiːv]
Synonymer till nominativ
Ordlistorna anger inga synonymer för nominativ.
nominativ i Dalins ordbok 1850
nominativ, m. 3. (gram.)
Försa kasus i den latinska och efter den bildadespråkläror. Sujektets kasus, Hufvudsaksställning. (- tif, -tivus.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ordlex. ”nominativ: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/nominativ/
Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY); uttal ur Wiktionary (CC BY-SA). Senast uppdaterad .