Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 8 bokstäver.

kreditiv

Vad betyder kreditiv?

  1. Tillstånd att på bank lyfta pengar intill ett visst belopp.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till kreditiv

Ordlistorna anger inga synonymer för kreditiv.

Varifrån kommer kreditiv?

kreditiv, P. Svart Kr. = tyska, av medeltidslatin creditivus, som bör skänkas tillit, till latin crēdere, tro. I äldre nysvenska även kredens, se kredensa.

Hellquists originaltext med förkortningar

kreditiv, P. Svart Kr. = ty., av mlat. creditivus, som bör skänkas tillit, till lat. crēdere, tro. I ä. nsv. även kredens, se kredensa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

kreditiv i Dalins ordbok 1850

kreditiv, n. 3. o. 5.

  1. Stäld säkerhet för penningars lyftande.
  2. Skriftlig fullmakt för ett sändebud. Visa sitt kreditiv - Äfv.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Ord som börjar med kreditiv

Ord i SALDO som börjar med kreditiv och där resten också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar. Om sammansatta ord.

Ord som slutar med kreditiv

Ord i SALDO som slutar med kreditiv och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”kreditiv: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/kreditiv/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad .