(grammatik) Det att ord i en fras böjs enligt eller följer huvudordets grammatiska egenskaper, som genus, numerus, kasus eller species.
Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).
Synonymer till kongruens
Ordlistorna anger inga synonymer för kongruens.
kongruens i Dalins ordbok 1850
kongruens, f. 3.
Öfverensstämmelse, likformighet.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.