(lexikografi) Flerordskombination som ett ord, enligt den språkliga konventionen, brukar ingå i; frekvent samförekomst (i en textkorpus) av två eller flera ord som förekommer tillsammans oftare än slumpen kan förutsäga.
(fraseologi) Halvfast, halvidiomatisk flerordskombination där de ingående orden starkt associeras med varandra och inskränker varandras val och ofta även betydelse, men däremot inte förbinds till en större enhet med självständig innebörd; konventionaliserad flerordsförbindelse där minst ett ord (basen) är helt fritt och behåller sin ursprungliga betydelse och minst ett annat (kollokatorn) är i viss mån oförutsägbart och begränsat i sin kombinerbarhet med basen och ofta har en överförd (anpassad till basen) betydelsenyans, men där helheten inte har någon metaforiserad betydelse.
Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.