Synonymer till klappersten
Ordlistorna anger inga synonymer för klappersten.
Varifrån kommer klappersten?
klappersten, 1708, i äldre tid vanl.: klapur- eller klappursten, jämför äldre svenska klappur G. I:s reg., Swedenborg 1719, Linné och så vidare, och klapur till exempel Rudbeck, Verelius, Spegel, Fischerström och så vidare, svenska dialektalt klapur och klappur. Klapper- hör samman med isländska klǫppurnes, bergig udde (jämte kleppar-, kleppu(r)-), enligt v. Friesen Germ. mediagem. s. 56 till ett *klapp, klump och dylikt (med gammalt -pp-), och enligt Noreen Sv. etym. s. 44 till klamp (med -mp- > -pp-, jämför kläpp ~ klimp och så vidare), medan enligt samme förf. klapur hör till en onasalerad stam med samma betydelse (jämför klåpa). Enligt Kock Ark. 20: 60 f. har formen med -pp- ljudlagsenligt uppstått av -p- i första sammansättningsled med fortis. Sannolikt föreligger här emellertid gammal växling av -pp- och -p-. Orden höra möjligen förklaras i enlighet med nämnda förf. såsom betydande 'klump(ar)' eller dylikt, men kunna också förbindas med klappa och så vidare; formen klapur hör i så fall till stammen i det besläktade anglosaxiska clæpettan och så vidare; alltså egentligen: som smäller eller rasslar.
Hellquists originaltext med förkortningar
klappersten, 1708, i ä. tid vanl.: klapur- el. klappursten, jfr ä. sv. klappur G. I:s reg., Swedenborg 1719, Linné osv., o. klapur t. ex. Rudbeck, Verelius, Spegel, Fischerström osv., sv. dial. klapur o. klappur. Klapper- hör samman med isl. klǫppurnes, bergig udde (jämte kleppar-, kleppu(r)-), enl. v. Friesen Germ. mediagem. s. 56 till ett *klapp, klump o. d. (med gammalt -pp-), o. enl. Noreen Sv. etym. s. 44 till klamp (med -mp- > -pp-, jfr kläpp ~ klimp osv.), medan enl. samme förf. klapur hör till en onasalerad stam med samma betyd. (jfr klåpa). Enl. Kock Ark. 20: 60 f. har formen med -pp- ljudlagsenligt uppstått av -p- i första sammansättningsled med fortis. Sannol. föreligger här emellertid gammal växling av -pp- o. -p-. Orden höra möjl. förklaras i enlighet med nämnda förf. såsom betydande 'klump(ar)' el. dyl., men kunna också förbindas med klappa osv.; formen klapur hör i så fall till stammen i det besläktade ags. clæpettan osv.; alltså egentl.: som smäller el. rasslar.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
klappersten i Dalins ordbok 1850
klappersten, m. 2.
- Liten rund sten, sådan som brukas till stenläggning.
- (sing. kollekt.) Sådana stenar i mängd.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.