Synonymer till kåre
Ordlistorna anger inga synonymer för kåre.
kåre på engelska
breeze (vindpust).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer kåre?
kåre, Columbus Ordesk.: kåra; i överförd betyd. Gyllenius; för övrigt i litteraturen egentligen ett 1800-talsord, vanligt först o. 1840 med Almqvist = isländska kári, norska kaare, egentligen 'krusning', avledning av kār-, krusig, i fornsvenska kārōtter, krusig, om hår, isländska kárr m., krusig lock, norska kaar, finkrusig ull, jämte fornnordiska mansnamn Kári, egentligen: den krushårige; jämför isländska afkárr, besvärlig att behandla, ogen, tvär, av germanska *kawera-, växelform till germanska *kaur- i norska kaur n., ull, kaure, krusig lock, mir. gúaire, hår (av *gouri̯o-) och så vidare ~ germanska *keur- i norska kjōre, ost i första stadiet, finska lånordet keuru, krökt. Andra avljudsformer se kura; se för övrigt detta ord och kjusa, kula, kåta. Lidén IF 19: 341, Armen. Stud. s. 111 (: armeniska kor, krökt, böjd). Härtill: svenska dialektalt kåra, smått blåsa = norska kaara.
Hellquists originaltext med förkortningar
kåre, Columbus Ordesk.: kåra; i överförd betyd. Gyllenius; f. ö. i litteraturen egentl. ett 1800-talsord, vanligt först o. 1840 med Almqvist = isl. kári, no. kaare, egentl. 'krusning', avledn. av kār-, krusig, i fsv. kārōtter, krusig, om hår, isl. kárr m., krusig lock, no. kaar, finkrusig ull, jämte fnord. mansn. Kári, egentl.: den krushårige; jfr isl. afkárr, besvärlig att behandla, ogen, tvär, av germ. *kawera-, växelform till germ. *kaur- i no. kaur n., ull, kaure, krusig lock, mir. gúaire, hår (av *gouri̯o-) osv. ~ germ. *keur- i no. kjōre, ost i första stadiet, finska lånordet keuru, krökt. Andra avljudsformer se kura; se f. ö. d. o. o. kjusa, kula, kåta. Lidén IF 19: 341, Armen. Stud. s. 111 (: armen. kor, krökt, böjd). Härtill: sv. dial. kåra, smått blåsa = no. kaara.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
kåre i Dalins ordbok 1850
kåre, m. 2.
- Frisk vind i seglen. - Hette i fornspråket Kare, som betydde: vind; äfv. vindens gud.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.