(lingvistik) (om verbform) som inte är böjd i tempus, t.ex. infinitiv, supinum och particip.
Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).
Synonymer till infinit
Ordlistorna anger inga synonymer för infinit.
infinit i Dalins ordbok 1850
infinit, a. 1.
Oändlig, obegränsad.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.