Synonymer till hammare
Ordlistorna anger inga synonymer för hammare.
Exempelmeningar
- Pappa tog fram hammaren och spikade upp hyllan på väggen.
- Hon behövde en hammare för att driva in spikarna i lådan.
- Snickaren lade hammaren i verktygslådan efter arbetsdagen.
hammare på engelska
hammer (ett verktyg att slå i spikar med etc).
Sammansättningar: nithammare (riveting hammer), dornhammare (engineer's hammer), hammarslag (hammer-blow).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer hammare?
hammare, äldre nysvenska vanl. hammar, fornsvenska hamar (och -e) = isländska hamarr, danska hammer, fornsaxiska hamur, fornhögtyska hamar (tyska hammer), anglosaxiska hamor (engelska hammer); ej i gotiska; i isländska och norska även: klippbrant och dylikt; i svenska dialektalt ofta: stenbacke, stenig mark, stundom: utskjutande tvär lantudde; dessa mera ursprungliga betyd. vanliga i ortnamn såsom Hammarby, Hammarkind (se Kind), Hamra, Östhammar och så vidare. Grundbetyd.: sten; sedan: stenverktyg. Med annan avledning: isländska hǫmulgrýti, småsten, medelhögtyska hamel, brant klippa. För övrigt besläktat med fornslaviska kamy, kamenĭ, sten (jämför det dock knappast hithörande kamin); jämför även litauiska akmů, sten, grekiska ákmōn, städ, ävensom med palatalt k: sanskrit áçman-, sten, hammare, städ.
Hellquists originaltext med förkortningar
hammare, ä. nsv. vanl. hammar, fsv. hamar (o. -e) = isl. hamarr, da. hammer, fsax. hamur, fhty. hamar (ty. hammer), ags. hamor (eng. hammer); ej i got.; i isl. o. no. även: klippbrant o. dyl.; i sv. dial. ofta: stenbacke, stenig mark, stundom: utskjutande tvär lantudde; dessa mera ursprungliga betyd. vanliga i ortnamn såsom Hammarby, Hammarkind (se Kind), Hamra, Östhammar osv. Grundbetyd.: sten; sedan: stenverktyg. Med annan avledn.: isl. hǫmulgrýti, småsten, mhty. hamel, brant klippa. F. ö. besl. med fslav. kamy, kamenĭ, sten (jfr det dock knappast hithörande kamin); jfr även litau. akmů, sten, grek. ákmōn, städ, ävensom med palatalt k: sanskr. áçman-, sten, hammare, städ.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
hammare i Dalins ordbok 1850
hammare, m. 2. o. 5. pl. hamrar och hammare.
- Verktyg att slå eller snida med, af olika form och storlek, bestående hufvudsakligen af ett aflångt jernstycke, i ena ändan tjockt, med en jemn och afrundad ändyta (Ban), i den andra deremot smalt eller med tvenne utstående spetsar, och i midten försedt med ett hål eller öga, hvari skaftet är fästadt.
- (i dagligt tal) Stångjernssmedja.
- (anat.) Ett af de små benen i trumhålan uti örat, så kalladt för sin likhet i form med en hammare.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.