Den form av ett ord som används som uppslagsform i ordböcker, till exempel infinitiv för verb och obestämd singular för substantiv; i ordböcker står orden alltid i sin grundform.
Synonymer till grundform
Ordlistorna anger inga synonymer för grundform.
Exempelmeningar
Grundformen av substantivet hund är hund, men bestämd form är hunden.
I ordboken står verb alltid i grundform, som att springa.
Om du inte vet hur ett ord böjs slår du upp det i grundform.
grundform i Dalins ordbok 1850
grundform, m. 3.
Ursprunglig form.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.