Läkaren kände att glandlerna under käken var svullna.
glandel i Dalins ordbok 1850
glandel, m. 3. (lat. Glandula)
(anat.) Liten körtel.
(bot.) Körtellik växtdel, som innelsuter eller afsöndrar en egen saft.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.