Synonymer till fader
Varifrån kommer fader?
fader, fsv. faþir = isl. faðir, got., fsax. fadar, fhty. fater (ty. vater), ags. fæder (eng. father), av germ. *faðer = ie. *pətér (*patér) : lat. pater, grek. patḗr, sanskr. pitár, armen. hair, tokar. päcar, fir. athir (med p-bortfall); en urgammal indoeuropeisk bildning av barnspråkets pa (jfr pappa) med avledn. -t(e)r, som tjänar att uttrycka relativa begrepp o. egenskaper (fader ~ moder, öster ~ väster, lat. noster, vår ~ vester, eder, osv.). — Den analogiska plur.-formen farar i vissa sv. dial. o. i ä. nsv. motsvaras av fsv. plur. fadhrar. — Far (= y. fsv.) har uppkommit i obetonad ställning. — Jfr fäderne. Gå till sina fäder, efter l Mos. 15: 15, om Abraham. — I got. (Ulfilas bibel) ersättes det blott en gång uppvisade fadar av barnordet atta (t. o. m. i bönen Fader vår), jfr de obesl. lat. o. grek. atta m. fl. — Farfar, fsv. faþurfaþir (till genit. faþur) = isl. fǫðurfaðir; danskan har i stället numera bestefar; jfr ty. grossvater (till gross, stor). I isl. även afi, farfar (möjl. besl. med lat. avus ds.), o. i fhty. ano (av barnspråksstammen an-, jfr lat. anus, gammal kvinna, grek. annís, mormor, osv.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.