Hans förnärmande av gästerna fick värden att be honom gå.
Förnärmandet av domaren ledde till avstängning.
Hon tålde inte hans ständiga förnärmande.
förnärmande i Dalins ordbok 1850
förnärmande, n. 4.
Handlingen, hvarigenomnågon förnärmas.
- Adj. 1. (egentl. part. akt, af Förnärma) Som inebärförnärmelse. Förnärmande tal, yttrande, utlåtelser.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.