Egenskapen att vara förnäm, det vill säga att höra till de högre samhällsskikten eller att visa en upphöjd, reserverad värdighet; också en högdragen hållning.
Hennes förnämhet syntes redan i hur hon bar sig vid middagsbordet.
Han kunde inte dölja sin förnämhet när han talade om de gamla släktgårdarna.
Trots sin ringa ekonomi bevarade familjen en stolt förnämhet i alla sammanhang.
förnämhet i Dalins ordbok 1850
förnämhet, f. 3.
Egenskapen att vara förnäm (i alla bem.)
Hela hans person röjer verklig förnämhet. Högt stånd, Stånd, Ädel börd.Synonymer hos Dalin: rang.
Den förnämhet, hvarmed han nu behandlar sina fordnavänner, är odräglig.Synonymer hos Dalin: högmod.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.
Ord i SALDO som slutar med förnämhet och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.
Ordlex. ”förnämhet: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/f%C3%B6rn%C3%A4mhet/
Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .