Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4503, nivå B2.

epok

Vad betyder epok?

En lång tidsperiod som präglas av något gemensamt, till exempel en viss utveckling, stil eller händelse; också en avgörande tidpunkt som markerar en ny början

Synonymer till epok

  • eon
  • era
  • tidsålder

Exempelmeningar

  • Datorn förändrade vårt sätt att arbeta och inledde en helt ny epok.
  • Under barockepoken byggdes många slott i Europa.
  • Den första mobiltelefonen var början på en epok där vi alltid är uppkopplade.

Varifrån kommer epok?

Lånord från franska enligt Hellquist.

epok, Linné 1741: epocher plur.; av fra. époque, av grek. epokhḗ, hållpunkt i tideräkningen, egentl.: hållande, till epékhō, håller på (jfr under seger). — I sv. tidigare: epocha (ännu Lind 1749).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.