Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 9 bokstäver.

enstöring

Vad betyder enstöring?

Person som helst umgås ensam och undviker sällskap med andra människor; ibland också någon som lever avskild från samhället.

Synonymer till enstöring

  • ensamvarg

Motsatsord till enstöring

  • festprisse

Exempelmeningar

  • Grannen är en enstöring som sällan syns utanför sitt hus.
  • Sedan han förlorade jobbet har han blivit något av en enstöring.
  • Hon kallar sig gärna enstöring, men hon har många vänner i byn.

Varifrån kommer enstöring?

enstöring, Dalins Arg., jämte ä. nsv o. sv. dial. enstö(h)ling (med tjockt l) möjl. av ett ä. *enstörding, till *störd, stel (av fsv. stirdher, styrdher), jfr Noreen Sv. etym. s. 15; väl ombildning av ä. sv. enstöding, (ännu Dalin 1850), fsv. enstöþinger = no. enstøding, även om ensamt stående föremål; väl närmast avlett av ett adj. motsv. isl. einstǿðr (bl. i fem.), bildat till standa, ipf. stóð, som t. ex. adj. fǿrr (sv. för) till fara, fór; jfr städse. Hör emellertid enstaka direkt till stake liksom isl. einstika till sbst. stika, stör m. m., kunde ju enstöding tänkas närmast avlett av stod i betyd. stolpe. — Ett likbetyd. o. snarlikt ord är även enstöking Lind 1749, ävensom enstöving Dalin 1850 (under enstöding). — Härtill adj. enstörig, t. ex. 1821; jfr Swedberg 1709: enstyrig(t).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.