Synonymer till drott
Ordlistorna anger inga synonymer för drott.
Varifrån kommer drott?
drott, äldre nysvenska drotte, av drotten, vars n uppfattats som best. artikeln (jämför sate), yngre fornsvenska drōtin = isländska dróttinn, runda. drōt(t)in (Hällestad), danska (jord)drot, anglosaxiska dryhten, fornhögtyska truhtin; avledning av germanska *druhti-, skara = isländska drótt, gotiska drauhts i gotiska gadrauhts, krigsman och så vidare, se för övrigt drots; i avljudsförh. till gotiska driugan, göra krigstjänst, isländska drýgja, utföra och så vidare (se dryg); besläktat med litauiska draũgas reskamrat, fornslaviska drugŭ, kamrat. Med avs. på bildningen jämför till exempel gotiska kindins, ståthållare, till kind 2. Annorlunda Wood Mod. Phil. 5: 271 f. Biformen drotin lever kvar i Drotens kyrka (det vill säga Herrens) Visby; jämför även till exempel fornsvenska Drotins, nu Drothems socken i Österg.; jämför med avseende på växlingen av t och tt svenska doter och dotter. Se för övrigt konung och drottning.
Hellquists originaltext med förkortningar
drott, ä. nsv. drotte, av drotten, vars n uppfattats som best. artikeln (jfr sate), y. fsv. drōtin = isl. dróttinn, runda. drōt(t)in (Hällestad), da. (jord)drot, ags. dryhten, fhty. truhtin; avledn. av germ. *druhti-, skara = isl. drótt, got. drauhts i got. gadrauhts, krigsman osv., se f. ö. drots; i avljudsförh. till got. driugan, göra krigstjänst, isl. drýgja, utföra osv. (se dryg); besl. med litau. draũgas reskamrat, fslav. drugŭ, kamrat. Med avs. på bildningen jfr t. ex. got. kindins, ståthållare, till kind 2. Annorlunda Wood Mod. Phil. 5: 271 f. Biformen drotin lever kvar i Drotens kyrka (dvs. Herrens) Visby; jfr även t. ex. fsv. Drotins, nu Drothems socken i Österg.; jfr med avs. på växlingen av t o. tt sv. doter o. dotter. Se f. ö. konung o. drottning.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
drott i Dalins ordbok 1850
drott, m. 2.
- Benämning på hvar och en af de tolf offerprester, som utgjorde Odens och hans efterträdares råd och den tidens högsta domstol. Den regerande sjelf kallades Öfverdrott eller också blott Drott, till dess Dygve antog konungatitel.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.