Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

buse

Vad betyder buse?

en bråkig eller elak ung man, ofta en som gör sig till med våld eller stökiga upptåg; i äldre bruk också en skojare eller skurk

Synonymer till buse

Motsatsord till buse

  • snällis
  • hedersman

Exempelmeningar

  • Gänget av busar stod och skrek vid busshållplatsen.
  • Han var en riktig buse när han var tonåring men har blivit snäll.
  • Polisen fick ett samtal om några busar som kastade sten mot fönstren.

Varifrån kommer buse?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

buse, 1600-t.; Möller 1755: buseman; jämte no. buse o. da. bus(s)emand från lty. buse-, butzeman, motsv. mhty. butze, tomte, spöke, utklädd person, ty. butz; säkerligen egentl.: liten förkrympt person, till ty. dial. butz, kort o. tjock figur (människa el. djur), lty. butt, klumpig, sv. dial. but, klump; se buss 2, butta, butter o. putsa. — Hamnbuse, O. Rudbeck d. ä., är möjl. bildat av den under buss 1 anförda biformen till detta ord, buse. Eller föreligger här liksom möjl. också i flåbuse en yngre utveckling av grundbetyd. i buse?

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.