Hans ständiga bugande för chefen irriterade kollegorna.
bugande i Dalins ordbok 1850
bugande, n. 4.
Handlingen, då man bugar sig. Innefattar vanligtvis, att det sker flera gånger. För blott en gång säges Bugning.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.