Synonymer till blånor
Ordlistorna anger inga synonymer för blånor.
Varifrån kommer blånor?
blånor, Spegel 1712; Lex. Linc. 1640: blåner (ännu SAOL 1874), Dalins Arg. 1734: blånar (ännu till exempel 1834); svenska dialektalt blån, plural blånar, fornsvenska blān, plural blānar; utvidgning av stammen i blår (se detta ord), möjligen med n från vissa n-stamsformer (se slån); jämför tyska dialektalt blane, grov linneväv.
Hellquists originaltext med förkortningar
blånor, Spegel 1712; Lex. Linc. 1640: blåner (ännu SAOL 1874), Dalins Arg. 1734: blånar (ännu t. ex. 1834); sv. dial. blån, plur. blånar, fsv. blān, plur. blānar; utvidgning av stammen i blår (se d. o.), möjl. med n från vissa n-stamsformer (se slån); jfr ty. dial. blane, grov linneväv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
blånor i Dalins ordbok 1850
blånor, f. 1.
- Affall af lin vid häckling, och som äfven begagnas till spånad, men är gröfre än sjelfva linet. Sammandrages ofta till Blår.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.