Egen jordart, uptäcka af Scheele; förekommer i naturen allmännast förenad med svafvelsyra, i tungspat, och någon gång med kolsyra, i witherit. Kallas äfv.: Tungjord.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.