Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

barbar

Vad betyder barbar?

Person som av andra ses som ociviliserad, grov eller bildningslös; i historisk användning en medlem av ett folk utanför den antika grekiska eller romerska kulturkretsen.

Synonymer till barbar

Exempelmeningar

  • Han kallade grannen för en barbar eftersom han aldrig sa tack för maten.
  • Under antiken betraktade grekerna många av sina grannfolk som barbarer.
  • Ingen i klassen ville vara den där barbaren som kastade skräp på golvet.

Varifrån kommer barbar?

Lånord från grekiska enligt Hellquist.

barbar, jfr fsv. barbare = ty. barbar osv., ytterst från grek. bárbaros, person som ej talar grekiska; egentl.: som talar otydligt; en ljudhärmande reduplikationsbildning motsv. sanskr. barbara-, stammande person, av icke arisk härstamning; jfr de icke besläktade lat. balbus, stammande, o. sv. babbla. — Samma ord är folkslagsnamnet Berber (i n. Afrika), jfr även följ. — Att ett folk betecknar ett annat med ord, som syfta på det senares oförmåga att tala, är en icke ovanlig företeelse; jfr t. ex. slav. němĭci, tysk, av němŭ, stum.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.