Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver.

aln

Vad betyder aln?

  1. Ett gammalt längdmått, vilket varierade i längd mellan områden.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till aln

Ordlistorna anger inga synonymer för aln.

Exempelmeningar

  • Tyget var tre alnar långt.
  • Förr i tiden såldes kläde och linne per aln.
  • Den svenska alnen motsvarade ungefär 59 centimeter.

Varifrån kommer aln?

aln, äldre nysvenska även alen (kvar ännu långt in på 1800-t. och alltjämt i svenska dialektalt), fornsvenska aln, alin = forngutniska eln, isländska ǫln, alin, danska alen, motsvarande gotiska aleina (för *alina?), medellågtyska el(n)e, fornhögtyska elina (tyska elle), anglosaxiska eln (engelska ell), av germanska *alinō-, av indoeuropeiska *ō̆lenā = grekiska ōlénē, armbåge, arm, latin ulna, även: aln, jämför forniriska uilen (av *olīnā), armbåge; besläktade bildningar även bland annat i sanskrit och slaviska språk. Grundbetydelsen är ’underarm (begagnad som mått)’, med samma betydelseutveckling som i till exempel famn, fot och tum eller latin cubitus, armbåge, aln, fot, tum. Äldst sannolikt ’böjning’, till en rot ole; med k-utvidgning i vissa under lår 2 anförda bildningar, där även betyd. ’armbåge’ växlar med ’aln’. – Fra. aune har germanskt ursprung.

Hellquists originaltext med förkortningar

aln, ä. nsv. även alen (kvar ännu långt in på 1800-t. o. alltjämt i sv. dial.), fsv. aln, alin = fgutn. eln, isl. ǫln, alin, da. alen, motsv. got. aleina (för *alina?), mlty. el(n)e, fhty. elina (ty. elle), ags. eln (eng. ell), av germ. *alinō-, av ie. *ō̆lenā = grek. ōlénē, armbåge, arm, lat. ulna, även: aln, jfr fir. uilen (av *olīnā), armbåge; besläktade bildningar även bl. a. i sanskr. o. slav. spr. Grundbetydelsen är ’underarm (begagnad som mått)’, med samma betydelseutveckling som i t. ex. famn, fot o. tum el. lat. cubitus, armbåge, aln, fot, tum. Äldst sannol. ’böjning’, till en rot ole; med k-utvidgning i vissa under lår 2 anförda bildningar, där även betyd. ’armbåge’ växlar med ’aln’. – Fra. aune har germanskt ursprung.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

aln i Dalins ordbok 1850

aln, f. 2.

  1. Längdmått, som håller 4 qvarter eller 24 verktum.
  2. Verktyg af en alns längd, som nyttjas till längders mätning.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Ord som börjar med aln

Ord i SALDO som börjar med aln och där resten också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar. Om sammansatta ord.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”aln: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/aln/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Exempel skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .