Synonymer till ömse
Varifrån kommer ömse?
ömse, i nsv. blott som adj., t. ex. på ömse sidor, med y stundom ännu in på 1800-t. o. i dial., fsv. ymse, adj. o. adv., växlande, skiftande = no. ymse, egentl. plur. o. svag form av fsv. adj. ȳmis, omväxlande, än den ene o. än den andre = isl. ýmiss, no. ymis, jfr Rökst. umisum dat. plur.; en speciellt nordisk bildning (meng. immess från nord. spr.). Senare leden hör samman med miss- (jfr t. ex. got. misso, ömsesidigt); den förra är oklar: av formella skäl ej med Falk-Torp o. Torp Etym. Ordb, prepos. i (alltså ī miss, jfr lat. invicem); den fno. biformen imiss beror säkerl. på senare utveckling på grund av det följande i såsom i híbili för híbyli (av -býli) osv. — Härtill adv. ömsom, fsv. ymsom, egentl. dat. plur., bildat som enkom, genom osv. — Avledn.: vb. ömsa, fsv. ymsa = no. (i da. i stället skifte).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.