Synonymer till åtel
Ordlistorna anger inga synonymer för åtel.
Varifrån kommer åtel?
åtel, fornsvenska ātel, ātol, as, av urnordiska *ātulā-, avledning av ett ord motsvarande äldre nysvenska åt, ätning, frätning, ohyra, svenska dialektalt åt n., om flugor, mygg, löss och dylikt, även som namn på sjukdomen kräftan, egentligen: ätande, gnagande = isländska át, ätande, mat, norska aat ungefär detsamma som i svenska dialektalt, fornsaxiska ât, mat, fornhögtyska âz (s-ljud), anglosaxiska ǽt; av indoeuropeiska ēd-, avljudsform till äta. Jämför lånordet as 2 (väl av indoeuropeiska *ēd-to-). Bildat med samma avledning -ul som angel 1, ankel, (hjul)axel, skakel, stapel. Där åteln är, dit församla sig ock örnarna, efter Matt. 24: 28, Luk. 17: 37. Härtill även det likbetydande fornsvenska āzl n. = danska aadsel (för ljudlagsenligt fornsvenska *ǣzl av *ātisla- genom anslutning till āt), jämför svenska dialektalt åtsel m., ohyra, frat, och isländska ia-avledning ǽzli, föda; alltså med denominativ funktion hos avledning -sl såsom till exempel (med kollektiv betyd.) hos svenska dialektalt kvinnsel n. plural, kvinnfolk, skärsel n., sken på himlen (: adjektiv skär), yngsle n., unga kreatur, yngsel f., ungdomstid, samt för övrigt de av förf. Ark. 7: 162, 165 anförda bildningarna. Om ett annat likbetydande germanska ord se luder.
Hellquists originaltext med förkortningar
åtel, fsv. ātel, ātol, as, av urnord. *ātulā-, avledn. av ett ord motsvar. ä. nsv. åt, ätning, frätning, ohyra, sv. dial. åt n., om flugor, mygg, löss o. d., även som namn på sjukdomen kräftan, egentl.: ätande, gnagande = isl. át, ätande, mat, no. aat ungef. ds. som i sv. dial., fsax. ât, mat, fhty. âz (s-ljud), ags. ǽt; av ie. ēd-, avljudsform till äta. Jfr lånordet as 2 (väl av ie. *ēd-to-). Bildat med samma avledn. -ul som angel 1, ankel, (hjul)axel, skakel, stapel. Där åteln är, dit församla sig ock örnarna, efter Matt. 24: 28, Luk. 17: 37. Härtill även det likbetyd. fsv. āzl n. = da. aadsel (för ljudlagsenligt fsv. *ǣzl av *ātisla- genom anslutning till āt), jfr sv. dial. åtsel m., ohyra, frat, o. isl. ia-avledn. ǽzli, föda; alltså med denominativ funktion hos avledn. -sl såsom t. ex. (med kollektiv betyd.) hos sv. dial. kvinnsel n. pl., kvinnfolk, skärsel n., sken på himlen (: adj. skär), yngsle n., unga kreatur, yngsel f., ungdomstid, samt f. ö. de av förf. Ark. 7: 162, 165 anförda bildningarna. Om ett annat likbetydande germ. ord se luder.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
åtel i Dalins ordbok 1850
åtel, m. 2. (af Åta)
- Död kropp, som ligger till byte för rofdjur och fåglar. Jfr. Luder.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.