Synonymer till ärt
Varifrån kommer ärt?
Lånord från latin enligt Hellquist.
ärt, fsv. ært, plur. ærtir, -er (jfr det nsv. uttalet ä'rter) = isl. ertr plur. (genit. ertra; med r-et uppfattat som hörande till stammen), no. o. da. ert; nordiskt lån (sannol. under vikingatiden, före vilken ärtodling synes ha varit okänd i Norden) från fsax. erit (mlty. erwete) = fhty. ar(a)weiz, -wiz (ty. erbse), av ett germ. *arawait-, -wit- f., på ett el. annat sätt besl. med lat. ervum, en baljfrukt (vicker?), o. grek. órobos m., vicker el. lins (av *érobos), grek. erébinthos, kikärt; sannol. ytterst (såsom lat. pisum o. cicer nedan) från ett icke-indoeur. spr. — Härtill utvidgningen ärta Odel Sinel.-visan o. 1740, plur. -or Linné; mera vanligt först under 1800-t:s senare hälft. — Det inom de germ. språken isolerade ags. pise (eng. pea, plur. peas, med s uppfattat som pluraländelse, o. kollekt, pease), från lat. pisa, plur. till pisum (jfr grek. písos, -on), torde visa, att anglosaxarna gjort bekantskap med ärterna först efter invandringen till England; jfr även ags. earfe från lat. ervum. — Ett minne av en annan urgammal hithörande beteckning föreligger i sv. kikärt, Cicer arietinum, kaffeärt, o. 1580: Kickeärther, Schroderus 1640: Kijkärten, Franckenius 1659: Kickerärt osv., från ty. kichererbse, av fhty. chichura (m. m.), gammalt lån från lat. cicer (plur. cicera), jfr fpreuss. keckers, ärt, armen, sisern o. grek. kriós, kikärt; sannol. (liksom lat. pisum osv.) från ett icke-indoeur. språk i Östeuropa. De flesta inom de indoeur. spr. uppträdande beteckningarna för 'ärt äro sålunda lånade. — Pisum sativum är känd från neolitisk tid i de schweiziska pålbyggnaderna (jfr Schrader Reallex. 2 s. 257 med litter.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.