Synonymer till ämne
Exempelmeningar
- Dagens ämne på lektionen var vattnets kretslopp.
- Vi pratade om ämnet semester hela kvällen.
- Det här ämnet är väldigt svårt att förstå utan bakgrundskunskap.
Varifrån kommer ämne?
ämne, i lagen 1734 i betyd. 'förmåga' ('som dess stånd, vilkor och ämne kräfva') el. 'ändamål' ('till kolning eller andra ämnen'), fsv. æmpne (æfne), material, förmåga, tillfälle, anledning m. m. = isl. efni ds., da. evne, själskraft, förmåga, i ä. da. också material (i no.-da.däremot stavat emne); da. emne, föremål för andligbehandling, är väl däremot lån från sv.; en speciellt nordisk bildning (meng. efne är lån från nord. spr.) av urnord. *afnia- (jfr till ljudutvecklingen hamn 3, väl av * haƀnō). Härtill vb. ämna, fsv. æm(p)na, utföra, bereda o. sekundärt: ämna = isl. efna, utföra, da. evne, förmå (i betyd. 'ämna, ha för avsikt' däremot agte, have til hensigt, tiltænke), ags. efnan, æfnan ds., vartill avledn. sv. dial. ämta. Möjl. äro subst. o. verbet parallellbildningar av samma grundord: germ. *afna- = ie. *opno-, jfr sanskr. apna-rā́j-, som eger gods; verbet kunde dock även tänkas vara avlett av sbst. ämne. Till ie. roten op, arbeta, i lat. opus, arbete osv. (se närmare de besl. avel o. avljudsformen öva), tidigt bl. a. specialiserad på jordbruksarbete; jfr Lidéns utredning Ark. 27: 270 av fsv. byæ æmpni Häls. L., mark som genom nyodling blir (el. nyligen blivit) en gård, o. fno. ortn. Efni, väl: nyodling, nybygge, ingående i det flera ggr uppträdande jämtl. ortn. Landsom av fno. (fsv.) Landsæmpne, ävensom bl. a. i fsv. Aghersæfne, nu Åkersände N. Sandsjö sn Smål. Betyd.-utvecklingen till 'material' är densamma som i virke o. ä. nsv., sv. dial. yrke; jfr även under to 1. Hit för Torp Etym. ordb. under emne även isl. afi, man, got. aba, som då egentl. betydde 'arbetare'; i så fall en bildning av samma slag som fhty. uobo, åkerbrukare (se öva); snarast föreligger dock i germ. *aƀan- en barnspråksbildning. — I betyd. 'ämna, tillämna' användes i fsv. i stället ofta ætla (kvar i sv. dial.), avledn. av den inhemska motsvarigheten till akt 1, uppmärksamhet (se d. o.); jfr akta att göra ngt. I ä. sv. tid uttrycktes 'ämna' dessutom med ärna, som i fsv. ännu icke utvecklat denna betyd. för att under de senare årtiondena alltmera vika tillbaka för ämna. Betyd.-utvecklingen i ämna o. ärna är f. ö. likartad: 'bereda' > 'ha i tankarna'; se under ärna. — Härtill ämnes(s)ven, auskultant, lärjunge, extraordinarie, gesäll, 1747 (vid vetenskapsakademien; en funktion som även Bellman beklädde, enl. uppgift i 'Min lefvernesbeskrifning'), 1763 (vid lantmäteristaten), 1805 (vid masmästeriet) 1816 (vid bergslagsstaten) osv., SFS 1894 (om lärling som 'undergår förhör till ämnessven'); under senare tid ej officiell beteckning utan vanl. använt, särsk. i något högtidlig stil, i förb. ss. t. ex. 'de lärda yrkenas ämnessvenner' (1890), 'konstens ämnessvenner' (V. Rydberg 1893), 'ämnessvenner af forskare och diktare' (Levertin 1898). Ordet har säkerl. införts av Vetenskapsakademien såsom en ersättning för det utländska 'auskultant' el. dyl. Detta synes framgå — utom av belägget ovan — därav att det sedermera närmast brukades av institutioner, som stodo denna nära, och att ännu Sahlstedt 1773 blott känner anv. 'In Academia Regia scientiarum auscultans'.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.